Mitt älskade arbete

som jag skrev om innan idag. Jag vill bara verifiera lite. Små moln har nu klumpat ihop sig och det ser inte längre lika ljust ut. En stor bidragande orsak till detta är att vi, läs personalen, inte längre får fri frukt. Detta ska nu sparas in. Antingen beror detta på att "företaget" bara går med 20 milj i vinst eller så är det för att all personal har fått influensa vaccinet så "Faran" är över. Ja jag vet inte men som tur är så är patienterna kvar. De sparas inte in. ÄNNU! För att tydliggöra vad jag tycker om hela den historia så skickar jag er en mycket talande låt. http://www.youtube.com/watch?v=1R6tq0Eoyn8

Jag är så avundsjuk

Får man lov att vara avundsjuk på sina barn. Jag är det i allafall. Jag är inte missunnsam men tycker liksom att jag också skulle ha 33 dagar kvar till Thailand som dom har. Det måste ju vara något fel på systemet när barnen far land o rike runt medan "den gamle" som har arbetat och blivit MYCKET MYCKET tröttare än dom hunnit bli ska gå kvar här. Dessutom i januari som är en riktig pestmånad. Jag köpte igår en bok på ICA med mitt horoskop för 2010, där stod dessvärre ingenting om en Thailandresa. Iofs kan jag ju som skytt ändra en negativitet till något positivt så om jag varje morgon talar om för mig själv i spegeln "-Barbro du ska snart resa till Thailand" så blir det givetvis så. Jag har inte läst min syster Maggans horoskop för 2010 men om det står i hennes att hon ska resa nästa år så kommer jag att göra det också. Vi har nämligen bestämt att åka dit tillsammans. Om du läser detta Maggan så vet du vad som gäller! OK!

Att arbeta

är trevligt. Jag har hittat mitt drömjobb och är oftast glad över att gå dit. Mitt jobb är omväxlande, utmanande, stimulerande och kreativt. Jag jobbar olika tider och får mina älskade sovmorgnar, känner mig sällan utarbetad och får mycket social samvaro. Jag tjänar hyfsat, det räcker sällan men det beror inte på dålig lön, jag har goda utvecklingsmöjligheter och kan fortsätta inom samma yrke även om jag flyttar. Mina arbetskamrater är för det mesta bra och nästan alltid lika positiva till jobbet som jag är. Organisation och ledning är inte den bästa men vem är nöjd med den, oavsett yrke.
Ja, jag är lyckligt lottad!

Överraskad eller inte

Mina barn skulle bjuda ut mig som en födelsedagspresent i Malmö på Rosegarden vilket de blev motarbetade med från början. De skulle bjuda in syskon och syskonbarn samt min mamma och denna del skulle vara hemlig. Misstag nr1 var att berätta det för min mamma som efter bara någon dag började berätta för mig om vilka som skulle komma. Därefter fick jag olika hintar om vem och vilka, när och hur osv. Dock hade jag inte fått reda på att mina kära brödrar Rolf och Jan skulle komma så lite överraskad blev jag. Det var så himla trevligt att så många kunde komma 23 st och god mat i massor. Vissa var inte så nöjda med att de inte har några rättigheter på denna restaurangen men det spelar inte mig någon roll. Jag dricker ju inte ändå. Jag drack ett jättegott alkoholfritt vin. Mums!
Tack mina söta barn som verkligen ansträngt sig till det yttersta för att göra mig glad. Jag blev jätteglad!

Hejsan Svejsan!
Jaha, nu är jag väl i mitten eller till och med lite över. Jag har fyllt 45 år och om jag har tur så har jag lika mycket kvar. Jag blev firad igår av mina barn och några till och det var trevligt. God mat och som vanligt härliga, livliga diskussioner. När vi samlas så här så känns det som om vår familj har sydländska rötter, det är högljutt, livligt och mycket, tycker jag, kreativt. Igår diskuterades om män ska kunna amma, om kusinernas förestående Thailandresa, som jag iofs inte tycker är så roligt eftersom jag inte har råd att åka med, julklappar, utbildningar, kusin Mattias intelligens. Han är så smart att han skulle kunna bli doktor var alla rörande överens om. Nu vet ju inte Mattias om detta men vi får väl informera honom på något lämpligt sätt, om att han ska bli doktor alltså. Jag berättade om min teflonhjärna, ni vet en sån som all information bara glider av. Dock fastnar vissa mycket viktiga saker som jobbebilens kortkod för tankning. Denna vetskap vet jag inte om jag kan ha så stor användning av men det är rätt intressant, alltså att jag har lagrat detta.
Jag har ju en sida på Facebook och har där blivit så grattad att jag blir rörd. Detta har aldrig tidigare hänt och känns faktiskt ganska gott. Fick även en del SMS. Thank God for teknikens underbara värld.
Nu ska jag och min mor stå på loppis och sälja sånt som vi tidigare sprungit på loppis och köpt. Hoppas vi får in mer än vi har lagt ut!
Kram på er!

Här är ett av mina passionsområden. Loppis! Och då undrar ni kanske vad en sådan här vacker klänning har med loppis att göra. Jo denna klänning köpte jag på loppis för 50 kr. Efter köpet hittade jag via nätet att den är tillverkad i USA 1959. Alltså...ett riktigt fynd! Tyvärr är det st 36 och jag kommer ALDRIG att få den på mig. Jag har dock lyckats få några olika personer att prova den och har njutit av det. Visst är den fin!

På tal om reklam

Såg precis Volvoreklamen på tv4. Pappan kommer körandes hem, sonen springer ut för att möta honom. Pappan går rakt förbi sin son, in på toaletten och man ser dörren låsas. Nu kan man tänka att det är jättesynd om sonen med en sådan pappa som inte kan ta sig tid till att hälsa ordentligt på sin son eller så kan man tänka att det var ju en toppenbil.....eller så kan man, läs jag, tänka att det är ju väldigt märkligt att pappan är så kissinödig. Män brukar ju alltid stanna vid vägkanten och pinka annars.

Jaha....mitt första inlägg i min första blog!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men det lossnar nog snart. Jag följer en del bloggar och tycker det är jättekul. De flesta skriver väldigt roligt och intressant och kan dessutom STAVA rätt. Detta känns som noggot vikktet ock noed som jag selv kommmer att läga mi vinn åm.....som ni förstår.....HAHA....jag skriver redan till ER som om jag har en publik som liksom kommer att sitta här och läsa vad jag har på hjärtat. Ja jag tror att från och med nu så kommer jag att förutsätta att det finns människor som läser vad jag skriver, kanske till och med ger konstruktiv kritik. Jag tänker inte följa min i vanliga fall paranoida tankegång som säger mig att "detta är väl helt ointressant för andra" och helt enkelt bara skriva loss så länge jag tycker det är roligt. När jag inte längre tycker det är roligt så kanske jag kan lämna den vidare som en stafettpinne.

Jag måste ju tacka min kära dotter Susanne som förärat mig denna blogg. Tack Susanne!